Medelålderns ansikte


Och plötsligen var jag där; fyllda 40 noterade jag att det saknades något i mitt liv. Detta trots att jag hade allt som fanns att önska: Vacker familj, bra jobb, god lön, fin dator, kort frisyr.

A-kort

Södermalms trafikskolas Christian gjorde MC-förare av mig på 17 betalda körskoletimmar. Inklusive körkortstillstånd och uppkörningsavgifter; från ax till kaka, kostade alltsammans 15tusen spänn, ganska precis. Första lektionen den 13 april 2001 och uppkörning den 1 juni samma år.

Jag tränade och körde upp på en Honda African Twin; en ganska trist offroadcykel (750cc/60hk), men mycket lättkörd. Rekommenderas!

Det borde kunna gå att komprimera hela förloppet ytterligare, åtminstone ner till en månad. Dock; vägverket bokar teoriprov och kördito långt fram i tiden, men det finns alla möjligheter att ringa till dem och kolla återbud. Jag vann nära en månad med några telefonsamtal. Det är körskolan som bokar och avbokar tiderna, men du kan hjälpa dem med att kolla återbud.

I Ludvika finns en intensivkurs-skola som jag funderade på ett tag, men eftersom de inte kan garantera uppkörning i samband med kursveckorna ansåg jag att jag hellre gjorde 4 lektioner i veckan i en månad och slapp internatet.
   För det är ju så att teorin läser man in på ett par timmar, och det praktiska ska in i ryggraden bredvid det bilkörande man förhoppningsvis redan kan (för oss 40-åringar). Att ligga i internatsängen och plugga teori är sannolikt inte relevant för oss kompletterare.
   Därtill kostar två veckors arbetsplatsfrånvaro en del pengar.

Testa dina teoretiska kunskaper (det finns ett utmärkt gratistest på 70 frågor här).

Vägverket har allt av intresse, inklusive alla vägmärken och körkortsregelverk. Men det är inte alltför enkelt att hitta vad man söker på deras sida.

Motorcykel

Antingen köper man nytt eller gammalt, eller något däremellan. Och man väljer stor eller liten, man väljer race eller naturupplevelse.

Efter flera funderingar åt alla håll, där en Kawasaki Vulcan 800 var ledstjärnan länge, siktade jag istället in mig på en Suzuki Bandit 600. Jag skulle alltså köpa nytt, men förra årets modell, på lånade pengar.
   Det är nämligen så att motorcyklar har makalösa andrahandsvärden. En tjugo år gammal sunk400 står i femtontusen kronor, och det man får är slitet men fungerande.
   Well; AvaMC i Stockholm övertygade mig om att jag istället skulle köpa en 1200 Bandit, men kunde å andra sidan inte garantera att Handelsbanken kunde lägga upp ett lån till mig medan jag väntade vid motorcykeln.
   Och så valde jag att kolla privatannonserna istället.

Jag använde Internetplatsen OlofsMC och hittade en hel del i den prisklass som jag ansåg vara rimlig, bland andra en Kawasaki Z400 -83 för 9000, en Honda 500 -81 för 13000, en Suzuki GPZ600 -86 för 17000, en Suzuki 750 -83 för 19500, och en Suzuki -82 GS1000g för 14000.

Under tiden

Med nytaget kort ville jag till varje pris köra av mig med något kul. Hittade en handfull MC-uthyrare här i Stockholm och av dem valde jag en Ducati Monster 600. Mycket kul cykel, men något liten (med allt vad det innebär). Dock; 49,94 mil under tre dygn för tvåtusenspänn plus 230kr i bensin var värt pengarna.

Utrustning

"Det billigaste ni har" sade jag till försäljaren på MC-varuhuset, och han plockade fram nylonbyxor och dito jacka för totalt tretusen kronor. Kompletterade med skinnhandskar för 200 kr. Hjälm köpte jag innan uppkörningen för 699 (GREX) och stövlarna är mina vinterkängor.
   Byxor och jacka, hjälm och handskar klarade utan problem 15 mil i regn (Sala till Stockholm) i snittade 100 km/tim. En smula läckage från ovansidan av kängan, samt att handskarna var något fuktiga dagen efter. Helt torrt under.

Köp vettiga kläder. Totalt kostar min utrustning fyratusen kronor och jag räknar med att de håller de närmaste åren. Jacka och byxor är sydda i Malung och till min förvåning är de mycket bättre än jag trodde. Täta, bra fickor, behagliga; klarar utvärtes spikregn och invärtes monstersvett.
   Hjälmen är inte helt okey i hastigheter över 150 men jag har å andra sidan ingen kåpa alls.

Det är ju också så att det enda skydd jag har ifall jag vurpar är kläderna. Och kör omkull kommer jag förr eller senare att göra, oavsett hur förutseende jag är.

Suzuki GS1000G

Vad kan man annat säga än att 91 hk, tusen kubik och 270 kg är tungt mellan benen.
   Jag hade länge en fundering om att köpa något att lära mig köra på, vilket skulle ha varit vad som helst, bara det rullade. Men efter Ducatihelgen ville jag ha något med bättre bottendrag, och den enda cykel av de fem provkörda (bortsett hyrDucatin) var tusenkubikaren, med sin skramliga motor och tiotusen mil på mätaren.
   Så kan det gå.
   Den är inte helt nöjd med mitt sätt att hantera hastigheterna; lite nya vibrationer och en envis sådan kring 3500 varv är resultatet efter Salaresan i torsdags. Samt oljeläckage vid kamkåpan, och en dålig tomgång.
   Å andra sidan drar den bra på alla växlar, inklusive lite vansinniga varv upp mot de magiska niotusen.
   Jag har en fundering om att så småningom plocka ner motorn, mest bara för att se hur den ser ut inuti och vad man kan göra för att hålla den vid liv några tusen mil till.

En mycket trevlig motorcykel, denna min absolut första.

I alla fall: Fyra cylindrar, fem växlar, kardandrift, 67kw/91hk, 270kg (lite för tungt), 0,4 liter/mil, 9000 varv max, med 4500 i 120 km/h och 6500 i 160 km/h.
   Växelindikator och bensinmätare: Detta är en civiliserad hoj.

Återkommer med praktiska siffror så småningom.

Post Scriptum

Tyvärr finns inte Suzukin längre. Den exploderade och brann upp i samband med en singelolycka söder om Uppsala.

Jag hade ägnat söndagen (5 augusti 2001) åt att kolla framgaffellagren; den var sannerligen trögstyrd. Och det visade sig att infästningen var mycket hårt åtdragen. Varför visste jag inte, så jag släppte på skruvarna.

Och så hade jag en wobblande Suzuki.

Den 9 augusti tycks jag ha ramlat av en sannolikt wobblande Suzuki i sannolikt alldeles för hög hastighet. Mitt högra ben klipps av, min högra arm slits nästan av, mitt vänstra ben mosas av Suzukin, och en knappt synlig skada syns på mitt vänstra långfinger. Själv minns jag inget av olyckan, ej heller dagarna innan.

Fyra månader senare får jag komma hem från sjukhuset. Ytterligare två och en halv månad senare skriver jag detta (med vänster hand), fortfarande sjukskriven.

Tycks vara slut på den korta mc-karriären.